Jag tycker såklart om alla tavlor jag gör, visar inte upp någonting förrns jag känner mig helt nöjd. Men det finns vissa som har en alldeles speciell plats i hjärtat. Som den här, `När jag var liten´.
Duken den är målad på är exakt lika lång (kort!) som mig. Jag har målat av min egen siluett i skenet av en gammal skrivbordslampa från 70-talet och en blyertspenna. Fyllde sedan i konturerna med spray.
Egentligen så hade jag ganska långt hår då, men jag tyckte figuren blev så skör och vacker utan hår. Det blev mycket mer känslor och mystik att läsa av. Har fått höra många olika varianter av folk som fastnat framför tavlan, både vackert och sorligt.
Texten är dessutom skriven på svenska och handlar om, när jag var liten.
Såhär:
När jag var liten lekte jag med trollen i skogen.
Mina andra kompisar lekte häst
men jag fattade inte.
Mitt bästa djur var säl.
När jag var liten bestämde jag mig för att aldrig bli stor.
På kvällen sjöng jag mig till sömns
och på natten skyddade mina gosedjur mig från allt läskigt.
När jag var liten trodde jag att jag var en älva
för alla andra var mycket större.
Tavlan visades upp på konstmässan i sollentuna 2003, där den också såldes. Köparen var en mycket trevlig man som samlade på konst och om jag inte minns helt fel så skulle den få hänga i samma rum som en Picasso (eller nån annan av dom där `stora´grabbarna).
Jag blev såklart glad över att han var så trevlig, att den där tavlan som betydde så otroligt mycket för mig skulle få bo hemma hos någon snäll.
Men fan vad det sved i själen!
Ångrar än i dag att jag sålde den.
X
Some of the paintings I make become very precious to me, like this one. It´s called `When I was little´. I painted the silhouette from my own shadow, so it´s like a selfportrait.
The text is in Swedish and I wrote about what I was like as a child. (playing with the trolls in the forest instead of with real human friends. And I was convinced that I was a fairy since I was always smaller than all the other kids)
The painting was made for my exhibition at Stockholm Art Fair in 2003, and sold there to this very nice artcollecting man. I felt happy that it was going to live in a house with a nice person.
But DAMN it tor my soul apart to part from it.
I still regret selling it!