December 14, 2011

när jag var liten



Jag tycker såklart om alla tavlor jag gör, visar inte upp någonting förrns jag känner mig helt nöjd. Men det finns vissa som har en alldeles speciell plats i hjärtat. Som den här, `När jag var liten´.

Duken den är målad på är exakt lika lång (kort!) som mig. Jag har målat av min egen siluett i skenet av en gammal skrivbordslampa från 70-talet och en blyertspenna. Fyllde sedan i konturerna med spray.
Egentligen så hade jag ganska långt hår då, men jag tyckte figuren blev så skör och vacker utan hår. Det blev mycket mer känslor och mystik att läsa av. Har fått höra många olika varianter av folk som fastnat framför tavlan, både vackert och sorligt.
Texten är dessutom skriven på svenska och handlar om, när jag var liten.
Såhär:

När jag var liten lekte jag med trollen i skogen.
Mina andra kompisar lekte häst
men jag fattade inte.
Mitt bästa djur var säl.
När jag var liten bestämde jag mig för att aldrig bli stor.
På kvällen sjöng jag mig till sömns
och på natten skyddade mina gosedjur mig från allt läskigt.
När jag var liten trodde jag att jag var en älva
för alla andra var mycket större.

Tavlan visades upp på konstmässan i sollentuna 2003, där den också såldes. Köparen var en mycket trevlig man som samlade på konst och om jag inte minns helt fel så skulle den få hänga i samma rum som en Picasso (eller nån annan av dom där `stora´grabbarna).
Jag blev såklart glad över att han var så trevlig, att den där tavlan som betydde så otroligt mycket för mig skulle få bo hemma hos någon snäll.
Men fan vad det sved i själen!
Ångrar än i dag att jag sålde den.


X

Some of the paintings I make become very precious to me, like this one. It´s called `When I was little´. I painted the silhouette from my own shadow, so it´s like a selfportrait.
The text is in Swedish and I wrote about what I was like as a child. (playing with the trolls in the forest instead of with real human friends. And I was convinced that I was a fairy since I was always smaller than all the other kids)

The painting was made for my exhibition at Stockholm Art Fair in 2003, and sold there to this very nice artcollecting man. I felt happy that it was going to live in a house with a nice person.
But DAMN it tor my soul apart to part from it.
I still regret selling it!



 








5 comments:

  1. Den är underbar.... både bilden och texten. Litografi finnes?
    Skönt för Picasso att få en så fin kompis :)

    Jag är ingen konstnär fast i mitt hjärta har det varit min stora dröm så länge jag kan minnas. Och just det du beskriver är ett av hindren... allt jag nånsin gjort som blivit riktigt bra (enligt mig själv då... ^^) blev oxå så personligt att jag nästan inte ens vågade visa upp det. Att skiljas blev otänkbart. Hur hittade du modet att bli så unik, och finns det bilder du helt enkelt inte kan skiljas från?

    ReplyDelete
  2. Oj! Wow, vad ledsamt! Du måste försöka få tillbaka den!!Det måste finnas ett sätt, sätt snöbollen i rullning och ha tålamod. även om det tar år. När jag var liten gav jag bort en kudde som jag broderat på, ångrade mig och mamma fick "ringa hem" kudden igen. Oops. Den kudden följer fortfarande med mig i alla flyttar över världen. Förstår dig precis.

    May the craft be with you!
    Pia från L.A

    ReplyDelete
  3. Åh jag gillar den jätte mycket! så söt.

    Kram C.

    ReplyDelete
  4. Hej Nettan.

    Nä jag har inte gjort den som litografi och kommer med största sannolikhet inte att göre det heller. Vill hålla isär originalmålningarna från grafiken.
    Hur jag hittade modet att bli så unik? Ingen aning faktist...jag litar på vad magkänslan och hjärtat säger och följer oftast det.
    Att skiljas från mina verk är ganska deppigt faktist, men jag har en avskedsritual som hjälper faktist. Tänkte göra ett inlägg om just den snart.
    Och så har jag av erfarenhet lärt mig att spara någon målning ibland. Har nu 4 styckna som står mig nära.

    Peace&Love
    Lisa

    ReplyDelete
  5. Denna tavla gick rätt in i mitt hjärta - innan jag hann läsa texten hoppades jag att den var till salu - men det var den ju inte :) men jag är en stolt innehavare av "take me to Tokyo" som jag lyckades köpa på Berns förra året. Och du ska veta hur älskad den tavlan är - en framtida gåva till min 3-åriga dotter som är adopterade från Asien. Jag väntade länge på rätt tavla - men till slut dök den upp. Förhoppningsvis inte den sista heller :)

    Cecilia

    ReplyDelete