February 16, 2012

THE ARTLOVE OF MY LIFE

pictures: google

När jag var runt 20 år visade en vän till mig en stor fet bok om Jean-Michel Basquiat och hans konst. Jag öppnade boken och fick en käftsmäll. 
Det hände någonting inom mig just där och då. Jag blev konstnär.
För jag visste med varenda cell i min kropp, att jag också skulle måla. Inte som Basquiat alltså, men stora färgglada tavlor, med ansikten, huvuden, kladd, ord, spray. Måla.
Jag kunde inte vända blad, kunde inte sluta stirra på bilderna. Samtidigt som jag ville bläddra fortare-fortare för boken hade ju hundratals sidor fyllda med det som kom att bli mitt uppvaknande, det som väckte min konstnärssjäl till liv.

12 år senare såg jag en stor Basquiat utställning på Brooklyn museum i New York. Två våningar fyllda med målningar.
Hur jag än försöker så kan jag inte med ord beskriva hur det kändes att stå där, så nära dessa målningar som betytt så mycket för mig. Jag kunde röra vid dom, fortfarande känna doften av färgen. Det var stort. 

Nej, det var heligt!


X


When I was about 20, a friend of mine showed me a big fat book on Jean-Michel Basquiat and his art. I opened the book and got a punch in the face. Something happened inside me right then and there.  
I became an artist.  
Because I knew with every cell in my body that I would make paintings. Not as Basquiats that is, but large colorful paintings of faces, heads, smears, words, spray. 
I could not turn the page, could not stop staring at the pictures. On the other hand I wanted to scroll faster-faster for the book had hundreds of pages of what came to be my awakening, what attracted my artist's soul to life.
 
12 years later I saw a Basquiat exhibition at the Brooklyn Museum in New York. Two floors filled with paintings. 
No matter how hard I try I can not describe in words how it felt to stand there, so close to these paintings that meant so much to me. I could touch them, still feel the smell from the paint. It was great. 

No, it was sacred!




 
 
 

No comments:

Post a Comment